it should have been them..

Det finns sjukt mycket jag behöver prata eller skriva om, men inget jag bör ta upp om här.
Jag vill fly. Lämna allt och bli någon ny. Den gamla Linnea är tillbaka. Hon som det bara gick åt pipan för, vad det än vad hon gjorde. Hon som inte tyckte om sig själv och som lyssnade på vad andra sa om henne; Hon som inte var värd mer än ett nackskott.

Bägarn rann över. För bara en liten stund sedan var det som om någon med stålhätta sparkade inifrån så jag tappade andan, paniken kom över mig och jag visste inte för en stund vart jag befann mig.
Sjukanmälde mig, fått en tid hos kuratorn ikväll någon gång. Dock får jag helt enkelt inte ur mig något när jag pratar med någon professionell. Andetag, andetag.

Det känns som om jag är tusen jordsnurr ifrån verkligheten.
En flicka behöver ibland få känna ömhet, om det så är genom en varm kram eller mjuk kyss på pannan.
Att känna sig vilsen är tillhör många tonåringars vardag, man kvävs av ensamheten och av att världen inte tycks förstå en trots att man uttrycker sig så väl.
Tro mig när jag säger att jag vet, jag känner mig vilsen varje dag.
Ömhet är för mig ett tecken på trygghet.
En kram, en kyss, någon som tar min hand och trycker den lite - just då, precis för en stund, så kan jag andas igen.

Den 8:e September 2008 tog mitt förhållande med mitt ex slut, men för det har jag inte alls kunnat släppt honom. Fast det är inte så konstigt, vi skulle förlova oss och hela kalaset så då förstår ni nog hur tajt vi var.
Det var jag som gjorde slut för jag klarade inte av avståndet och jag litade inte på honom med tanke på att han varit otrogen ett ex antal gånger, ja ni fattar.
Nu har jag fått reda på att han har förlovat sig med sin nya tjej som han bara varit tillsammans med sedan i april, vi var tillsammans i 8 månader och skulle förlova oss på våran 1 års dag. Det är rätt äckligt, hans nya ser ut som om någon slagit in ansiktet på henne med en spade och hon har risigt blont år *ryser*.
Något som är ännu äckligare är att fanskapet fortsätter att höra av sig till mig, och säger att vi kommer att bli tillsammans igen i framtiden osv - han ger mig liksom inte någon chans till att komma över honom.
Men ikväll tog jag steget och sa upp all bekantskap med honom, jag bad honom att aldrig mer höra av sig till mig oavsätt vad det än gäller - jag vill inte ha något mer med honom att göra.
Varför? Jo, för att jag vill kunna ha ett riktigt förhållande med någon utan att han ska komma in i bilden och förstöra det hela. Jag har fått nog av att kasta pärlor åt svin.

Skulle du tacka nej till det där ansiktet och kroppen? Nej, tänkte väl det! Grr!