it should have been them..

Ikväll är en såndär kväll som jag bara känner hur allt är så svårt. Troligen är det för att jag tvingas åka hem på onsdag och då måste masken på igen. Jag önskar att min bror Fredrik fortfarande var i livet, så man hade någon hemma att kunna hänga hos och ta skydd hos när paniken växte och jag inte orkade med skiten något mer. Jag menar, jag kan inte vara mig själv hemma längre - dom kräver för mycket av mig, sånt som jag inte klarar av.

Jag saknar min bror så fruktansvärt. Jag önskar att jag kunde krypa upp i hans famn och bara tömma mig totalt på smärta, precis så som förr i tiden. Men nu går inte det, och jag måste vara stark för mig själv...